30 maj
Allting känns bara fel, fel, fel just nu. Saker och ting känns svåra och tunga. Och jag vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra av mitt liv. Känns mest som att jag går väntar på någonting som inte existerar.
Sommaren är på ingång och något som jag definitivt vet är att saknaden blir inte mindre med tiden, den växer för varje dag. Förtvivlan för att jag aldrig mer kan få tag på dig, hur jag än jag gör. Sommaren framkallar mycket fina minnen, men som i dagsläget blir väldigt tunga i hjärtat.
Det känns som att det blir för mycket på en gång och jag vill egentligen bara bort härifrån, i alla fall för ett litet tag, hade behövt det mer än någonsin.
Sen måste jag bara få påpeka att jag tycker det är lite lustigt hur människor fungerar. I början hör man av sig hur mycket som helst och frågar hur man mår osv och sen när det gått ett tag blir det tyst. Sen då? Tror man att allt är som vanligt efter några veckor eller vad? Jag vet inte, men jag tror att det handlar om att man förstår helt enkelt inte. Och jag kan egentligen inte klandra nån, för har man inte upplevt det själv så vet man inte hur det känns.
Det värsta jag vet är folk som säger "jag vet, jag förstår", men som inte gör det. Dom som förstår är dom som inte behöver säga att dom förstår. Sånt märks.
Nu ska jag ta och hoppa i säng strax och hoppas att vindarna vänder. Natti