Noone said it was easy.
Nä nu vill jag verkligen ha tillbaka min älskade pärla. Jag har varit utan den i 5 veckor nu och jag saknar den så det gör ont i hjärtat! Hoppas jag kan hämta den imorgon iaf. Sitter vid Marias netbook nu, gulligt med en sån här liten pärla också. jag vill ha en rosa :) Och den har jag tänkt önska mig i födelsedagspresent i maj, wiho!
Dagarna och veckorna flyger förbi och jag trivs sinnesjukt bra i den här lägenheten. Kommer aldrig vela flytta härifrån och jag önskar att vi hade den längre än sista juli :( Men det blir nog 5 underbara månader, förhoppningsvis.
Efter den sista julihar jag faktiskt inte en susning om vad som händer eller vad jag ska göra. Jag trivs så himla bra här och att flytta tillbaka till Lule känns inte som ett alternativ. Men jag vet inte? Jag behöver plugga till lite kurser på komvux som kan behövas när jag ska plugga vidare sen. Jag vill ut och resa och se världen. Och för att kunna resa behöver jag jobba ett par månader och bo hemma för att spara ihop en bra summa. Vad gör man liksom?
Jag känner mig bara sjukt stressad och vetinte i vilken ände jag ska börja. Åren bara rinner iväg och snart kommer klockan börja ticka för att sätta igång högskola/universitets utbildning.
Jag har även funderat på au pair i fleeera år men jag vet inte riktigt med det längre. Varför åka och jobba som det egentligen? Jo, för att bli gudomlig på engelska och för att se världen. Ganska enkelt, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det känns lite bortkastat att åka iväg och vara i en familj och ta hand om och se efter barn, preeeecis som det jag gör nu. Är det värt det liksom? Iofs är det nog liite mer spännande att åka till Usa eller London och jobba som au pair och samtidigt kunna träna engelskan + se världen och få nya vänner än att jobba i Farsta här i sthlm och se..ja, se vadå? Stortorps äldrecentrum? Skogås/Länna bussarna som går varje kvart?
Usa och London drar nog det längsta strået. He.he.
Nä vet ni, jag blir inte klok på det här. Jag skulle kunna sitta här i flera timmar och diskutera dom här sakerna utan att komma fram till nåt. Jag lider av svår beslutsångest, men det ska inte få förstöra mina drömmar.
Just de. En sak till alla er som fortfarande går på gymnasiet: var glada! Ni har ingen aning om hur hårt det fria livet kan vara ibland.
Lovelovelove
/L.
Dagarna och veckorna flyger förbi och jag trivs sinnesjukt bra i den här lägenheten. Kommer aldrig vela flytta härifrån och jag önskar att vi hade den längre än sista juli :( Men det blir nog 5 underbara månader, förhoppningsvis.
Efter den sista julihar jag faktiskt inte en susning om vad som händer eller vad jag ska göra. Jag trivs så himla bra här och att flytta tillbaka till Lule känns inte som ett alternativ. Men jag vet inte? Jag behöver plugga till lite kurser på komvux som kan behövas när jag ska plugga vidare sen. Jag vill ut och resa och se världen. Och för att kunna resa behöver jag jobba ett par månader och bo hemma för att spara ihop en bra summa. Vad gör man liksom?
Jag känner mig bara sjukt stressad och vetinte i vilken ände jag ska börja. Åren bara rinner iväg och snart kommer klockan börja ticka för att sätta igång högskola/universitets utbildning.
Jag har även funderat på au pair i fleeera år men jag vet inte riktigt med det längre. Varför åka och jobba som det egentligen? Jo, för att bli gudomlig på engelska och för att se världen. Ganska enkelt, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det känns lite bortkastat att åka iväg och vara i en familj och ta hand om och se efter barn, preeeecis som det jag gör nu. Är det värt det liksom? Iofs är det nog liite mer spännande att åka till Usa eller London och jobba som au pair och samtidigt kunna träna engelskan + se världen och få nya vänner än att jobba i Farsta här i sthlm och se..ja, se vadå? Stortorps äldrecentrum? Skogås/Länna bussarna som går varje kvart?
Usa och London drar nog det längsta strået. He.he.
Nä vet ni, jag blir inte klok på det här. Jag skulle kunna sitta här i flera timmar och diskutera dom här sakerna utan att komma fram till nåt. Jag lider av svår beslutsångest, men det ska inte få förstöra mina drömmar.
Just de. En sak till alla er som fortfarande går på gymnasiet: var glada! Ni har ingen aning om hur hårt det fria livet kan vara ibland.
Lovelovelove
/L.
Kommentarer
Trackback