linda aldrin.

Mitt möte med min nya chef gick bra idag. Det var lite av en blinddejt för jag fick gissa vem utav alla människor på donken han var. Ha ha, ja ni läste rätt, d o n k e n. Inte så flashigt med en latte och lite snack på donken, men vad fan.
Det känns bra iaf och det ska bli kul att börja med nånting nytt. Igen. Jag förstår inte hur jag kan vara så kräkless på alla jobb efter ett halvår ändå? Beror nog mest på hur jag är som person, sjukt rastlös alltså.

Annars sitter jag och försöker ladda upp inför morgondagen. Jag har sån ångest att jag hade kunnat överväga att stanna hemma en dag till, men näepp det går verkligen inte. Imorgon gäller det, imorgon ska jag säga det.
Det är ju inte farligt egentligen, bara jobbigt att säga det liksom. Se deras reaktioner. Dom är bra människor så jag vet att dom kommer förstå, men på nåt konstigt sätt så känns det som att jag sviker dom. Ungefär.
Men det här är ju trots allt mitt liv och jag måste ju få göra det jag känner för. Dom kommer ju inte direkt säga att jag är en jävla idiot som ska sluta. Eller ta fram en yxa. Eller.. ja, ni fattar.

Om en ett tag så kommer Sara hem från träningen och då ska vi åka och äta en god middag nånstans. Gött. Fira att jag är extremt nära ett nytt jobb kanske ;)

Puss darlings!