I will be right here waiting for you
Ja då är man back. I sthlm. Sitter i min säng i läggan alldeles jävla ensamen. Känns skitjobbigt, speciellt nu när jag haft mycket folk omkring mig i över två veckor. Träffade Hedda typ tio minuter när jag kom hem innan hon drog till jobbet. Fan jag har verkligen ingen lust att sova ensam här i natt och kliva upp halv sex imorgon. Hallå, någon? Någon som vill hyra in sig i ett rum över natten? Kanske man skulle vaka i natt?
Nä fan, är för trött och då kommer jag inte orka jobba till 15 imorgon. Jag är ingen van vakare så det är nog inget bra alternativ. Det skulle säkert sluta som det gjorde för mig och Sara på våran första luciavaka i åttonde klass.
Våran första och ENDA luciavaka. Våra föräldrar trodde vi hade druckit något "olämpligt" som Saras pappa så fint uttryckte det. Vi var helt väck båda två och ingen av oss kunde göra så mycket annat än att sitta på en bänk och stirra. Vi höll på att svimma båda två flera gånger och vi led nog bara av sömnbrist, men det är ett härligt minne.
Vi var dock tvugna att åka hem och sova när vi egentligen skulle ha gått i luciatåget hela dagen. Inte för att någon av oss kunde sjunga. Verkligen inte, Sara mimade och jag försökte sjunga lika fint som dom andra som kunde sjunga, men i själva verket lät det förjävligt. Jag var ledsen hela helgen för att jag missade luciatåget, jag hade ju lockat håret halva natten och sminkat mig och ville visa upp mig för min stora kärlek, J. Jajjemen, jag tänkte att han skulle tycka att jag såg ut som en liten ängel i mina lockar, lucialinnet och sminket. Så istället för att stå i luciatåget och le mot honom, låg jag hemma i min säng och sov. Jävla luciavaka.
Så efter den har det aldrig blivit någon mer. Den förde inte med sig några goda minnen tyckte vi men idag kan man ju bara skratta åt hela cirkusen.
Vilka jävla mesar vi var!
Nu när jag tänker efter är jag nog still lite in love with J. Fast bara i hemlighet ;)
Puss!
Nä fan, är för trött och då kommer jag inte orka jobba till 15 imorgon. Jag är ingen van vakare så det är nog inget bra alternativ. Det skulle säkert sluta som det gjorde för mig och Sara på våran första luciavaka i åttonde klass.
Våran första och ENDA luciavaka. Våra föräldrar trodde vi hade druckit något "olämpligt" som Saras pappa så fint uttryckte det. Vi var helt väck båda två och ingen av oss kunde göra så mycket annat än att sitta på en bänk och stirra. Vi höll på att svimma båda två flera gånger och vi led nog bara av sömnbrist, men det är ett härligt minne.
Vi var dock tvugna att åka hem och sova när vi egentligen skulle ha gått i luciatåget hela dagen. Inte för att någon av oss kunde sjunga. Verkligen inte, Sara mimade och jag försökte sjunga lika fint som dom andra som kunde sjunga, men i själva verket lät det förjävligt. Jag var ledsen hela helgen för att jag missade luciatåget, jag hade ju lockat håret halva natten och sminkat mig och ville visa upp mig för min stora kärlek, J. Jajjemen, jag tänkte att han skulle tycka att jag såg ut som en liten ängel i mina lockar, lucialinnet och sminket. Så istället för att stå i luciatåget och le mot honom, låg jag hemma i min säng och sov. Jävla luciavaka.
Så efter den har det aldrig blivit någon mer. Den förde inte med sig några goda minnen tyckte vi men idag kan man ju bara skratta åt hela cirkusen.
Vilka jävla mesar vi var!
Nu när jag tänker efter är jag nog still lite in love with J. Fast bara i hemlighet ;)
Puss!
Kommentarer
Trackback