linda aldrin.

Kul att solen kunde visa sig här uppe i norr också, det trodde man inte. ;) Har varit en riktigt fin och varm dag idag, lagom till när påsken är slut ungefär. Men hur mycket man än klagar, fryser, hur lite det händer här, hur rastlös man kan bli och att hela stan är täckt av snö - så är det här en av få platser på jorden som verkligen är värd att älska. ♥

Men imorgon rullar tåget från perrongen och det är dags att bege sig tillbaka till storstan igen. Jag kan ju inte säga att jag tackar nej till vädret som är där, ohnej, det ska bli skönt.
Dock tackar jag nej till att vara ifrån familjen, just nu. Det är det som hugger i hjärtat för varje timme som går och det känns inte bra. Samtidigt har jag inget val, men att bara finnas, hälsa på och vara nära är så himla betydelsefullt. Mer än man kan ana. Fan också. Jävla skitsaker, varför ska det behöva finnas överhuvudtaget?
Och jobba, fy fan vad tungt. Dagis funkar ju, träffar mycket folk och så, så det är bra, men att vara hos M 10 långa timmar ensam känns som en stor och tjock mur att ta sig igenom. Nåja. Jag antar det bara är att kämpa på, vad annars liksom?


Nä usch, är sjukt trött men samtidigt orkar jag inte gå och lägga mig. Men det är väl lika. Så godnatt!