How am I supposed to live without you

Asså fy fan vad deprimerande att kolla ut genom fönstret. Mörkt som fan, regnstänk på fönstret och allmänt höstigt. Dagar som denna längtar jag alltid långt bort till värme, sol och paradis. Resa, någon?
Lika mörkt var det i morse när klockan ringde, trodde det var ett skämt, var så trött. Kom till jobbet och fick veta att Anna var sjuk. Toppen, jag och Marita på 13 ungar, alltså snälla? Dagen imorgon, som redan är ett skämt från början, kommer bli ett ännu större skämt. 7.30 - 17.00 i barngrupp HELA dagen, en halvtimmes rast och 12 ungar delat på mig och Marita. Sen att man bara tar förgivet att jag kan börja tidigare är ju också jävligt konstigt, är sjukt less på det här nu. Är så trött och sliten hela tiden så det är aldrig kul att göra nå, knappt på helgerna typ för då måste man försöka ta igen sig så mycket som det går.

När jag slutade idag åkte jag in en sväng till stan för att passa på att göra nå under veckorna, för resten av veckan slutar jag så sent så hinner inte göra nå. Hittade en söt klänning på MQ iaf och sen har jag bara varit här hemma själv. Det är sinnessjukt skönt att vara själv några timmar när man bor flera tillsammans så här (ta inte illa upp tjejer, ni vet vad jag menar) Jag har kunnat lyssna på Johan Palm på hög volym utan att nån har klagat (ja, jag är helt såld, han är fan en stjärna) och kollat på 2 avsnitt av The hills.

Nu sitter jag med tårar i ögonen och lyssnar på Kevin. Han är fan också en stjärna. Helt jävla underbar♥

PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback