Dan före dan före dopparedan
Jag har precis färgat mitt hår, eller mamma gjorde det, det blev riktigt fint faktiskt :) Inte superstor skillnad men fick bort slingorna som jag ville och det blev jämnare. Köpte en färg som är helt ny, den är jättefin, rekommenderar verkligen den :) Minns dock inte vad den hette men det var Loreal i alla fall.
Jag har varit på stan och svettats som dom flesta andra lulebor idag. Köpte färdigt julklapparna, inhandlade alkohol och köpte smått och gott som strumpbyxer och smink, så nu är jag redo för fest! :) Vill dock bara bli frisk nu, mår fortfarande ganska dåligt. Är så trött på att vara sjuk, kan ingen göra mig frisk?
Såg massvis med kända ansikten på stan idag och det är verkligen nu man känner att man har kommit hem. Det är mycket känslor som kommer fram. Och minnen så klart. På nåt vänster så kan jag inte låta bli att tycka det är sorgligt att luleå idag känns som ingenting. Alla har dragit, så även jag, och allt har liksom försvunnit. Det har ju alltid varit dött här men nu känns mer dött än någonsin. Är det bara jag eller är det någon sanning i det? Don´t know.
Något som är sant är att tiden går. Och den går snabbt. Blir lite ledsen ibland när jag tänker på hur snabbt den verkligen går. Det känns som att man fortfarande slits mellan att vara vuxen och tonåring. Man är väl någonting där emellan kanske? Jag vet faktiskt inte och just nu bryr jag mig inte, för nu är jag hemma, och här hemma känner jag mig alltid som ett litet barn. Haha, det är väl därför det är skönt att komma hem kanske? :)
PUSS!