Pallar, pallar inte, pallar..
PALLAR INTE!
Nu får det fan vara slut på det här eländet, palla bo här längre. Usch. Den känslan infann sig direkt när vi klev av planet från Turkiet i onsdags.. när jag kände de kalla vindarna mot mina ben tänkte jag vad kommer vi hem till? Regn, grått, kyla. Men VA? Alltså fattar ni, alla ni som också bor här, varför?
Det känns ungefär som att det räcker för mig nu. Det är stopp. Vill ha något nytt. Jag har skrivit att jag har känt så här förut också men inte så här starkt som nu. Nu är det galet, det känns bara som att jag måste bort. Som att någon jagar mig.
Pallar, pallar inte..
Studenten om tre veckor. Jahapp säger jag. Vet inte vad jag säga. Insåg nog idag till 100 % att jag inte kommer hinna allt som ska vara klart snart. Betygen sätts väl typ om några dagar och vad gör jag? Inte ett skit som vanligt. Varför föddes inte jag med någon motivation och vilja? Åh snälla, kan ingen komma och göra färdigt alla mina arbeten, prov och uppgifter.. snälla..
Pallar inte..
Vet inte varför men helt plötsligt känns studenten och det inte lika kul längre. Vet inte varför? Sen är man fri, det är det enda jag uppskattar. Annars vet jag inte. Nu blir ju allt så seriöst, fast jag tycker ju samtidigt att det är skönt, men fan jag vet inte. Felet med mig är att jag är aldrig nöjd. Och då menar jag verkligen aldrig. Ta nu turkiet som exempel.. jag är jätteglad att vi åkte och vi hade superkul och allt och andra hade säkert sett tillbaka på det som ett bra och kul minne..klart jag gör det, men jag känner att jag inte fick nog, alltid är det nåt, en vecka för lite, kan inte acceptera att det kommer en vardag någon gång också. Jag har svårt att uppskatta saker. Tänker alltid att jag vill ha mer av det roliga.
Pallar inte..
Sen känns det som att man vill hjälpa alla sina vänner som mår dåligt över saker men att man inte klarar av det. Man är otillräcklig. Eller ne, egentligen inte.. jag gör bara så gott jag kan och jag gör det jag kan göra. Lyssna, diskutera och ge några bra tips och råd på vägen. Finnas där när de behöver prata och när de är ledsna. Vad mer kan man göra? Man kan ju inte lösa problemen även om man önskar det, för man vill ju att alla ens vänner ska må bra. Bland det jobbigaste som finns är ju att se sina vänner ledsna, de är värda så mycket bättre. Man kan ju inte göra deras val i livet, så lätt är det inte, även om man önskar att det vore det.
Palla..
Har en liten svacka just nu tror jag. En sån där svacka då allt känns fel och jävligt och man inte kan hitta några svar på varför. Fast min känsla säger i alla fall att det är för att jag inte trivs här helt enkelt. Staden, folket och allt är fel. Blääh.
Måste i alla fall säga ett stort grattis till min bästaste storebror, du är så duktig och jag ser upp till dig som fan : )) du kommer alltid vara min förebild och jag vet att du kommer komma långt! : ) Visste att du skulle fixa ett guld idag :)) GRATTIS!
Avslutar denna roman med I wish i could turn back the hands of time.. allt var mycket lättare när man var liten.