linda aldrin.

Allting förändras, hela tiden. Det roliga är att man aldrig har någon aning om vad som ska ske eller vad som förändras.. eller ibland kan det ju vara dåliga förändringar också. Jag, Sara och Emilia sa alltid till varandra att "alla glider ifrån varandra hela tiden och man skaffar nya vänner, men vi lovar varandra att vi kommer hålla ihop"
Jag vet inte riktigt om man kan lova sånt, eftersom allting förändras hela tiden, vi förändras. Eller man kan ju lova att alltid hålla kontakten på ett eller annat sätt även om man glider ifrån varandra så pass att man inte träffas lika ofta som förut och sånt.

Vem kunde t.ex. tro att jag, Sara och Johanna skulle bli så tajta som vi är nu? Efter två år i samma klass utan att knappt ha pratat med varandra så började vi sista året med att lära känna varandra och bli oskiljaktiga. Jag hade ingen aning om att vi kunde vara så lika, inte en enda aning. Jag tycker mest det är konstigt att vi inte började vara med varandra tidigare, för ibland känns det inte ens som att vi verkligen har setts i princip varje dag i två år. 

Allting började den där fredagen på udden, jag tror det var den 1:a september. Supervarmt, friluftsdag och vi badade! Stämningen i klassen var perfekt och jag tror alla hade riktigt kul för en gång skull. På vägen hem säger Johanna (av en ren slump bara har hon sagt så här i efterhand, för hon ville byta samtalsämne) "jag vill typ gå ut nån gång"

Och ja, dagen efter festade vi tillsammans för första gången och efter det har vi så jäkla många roliga minnen tillsammans. Hela hösten : )

Ja, livet är som det är, haha. Oftast så har det varit så för mig att de människor jag aldrig trott att jag någonsin skulle ha någonting att göra med, det är de som blir mina närmsta vänner. Och det är väldigt sant, haha.