22.57
Så här känner jag mig den här veckan. Japp, om ni tycker det här är en klagoblogg så kan ni surfa vidare till en humorblogg eller liknande!
Jag är jävligt besviken på människor som inte ens kan sköta en endaste liten sak rätt? Hade jag misskött mig så nog fan hade jag fått höra det från mer än ett håll! Fyfan, nej sånt här pallar jag inte. Att bli tagen förgiven och tro att man kan behandla mig som en jävla vindpust.
Och all annan jävla ovisshet då, orkar man ens dra upp det? Kommer man få en lägenhet? När? Var? Om 3 månader i sep? Nästa år?
Nej fyfan hörrni, nu går jag och drar täcket över huvudet och hoppas på bättre respekt från vssa håll! Usch.
22.56
Igår gick min och Johannas extremt försenade födelsedagsfest av stapeln hemma hos mig och vi busade till det lite och körde rocktema! Brudarna hade lyckats bra med sina outfits måste jag säga ;) Och yves underbara rocktårta, namnam! Blev båtjäveln sen och satan vad det började regna senare under natten, hela båten trängdes under ett litet tak haha.
Nu är det en vecka kvar av semestern och sen väntar stockholm veckan därpå, blir dock bara där två veckor men det blir bra!
Btw. Det är alltid lika tråkigt att behöva inse att människor man trott varit bra tyvärr visar motsatsen. Lite sorgligt, men tur det fins fler!
Puss!
1.18
Det är högsommar, sol, varmt, alla är glada, solbrända, badar, åker ut med båtar, njuter. Man träffar vänner, grillar, dricker alkohol, skrattar.
Någonstans mitt i allt detta stannar jag upp och tänker "var det så här livet skulle bli?". Det har gått 1 år och 5 månader sedan du lämnade oss nu och ibland känns det oerhört länge sen och ibland känns det som alldeles nyss. I början hoppades jag ofta att du ändå skulle komma tillbaka någon gång, att du en dag skulle kliva in genom ytterdörren och ropa "hej!".
Men allt med att tiden gått har även jag förstått nu, du kommer inte tillbaka. På något sätt känns det skönt, men saknaden kan ingen ta ifrån mig. Att inte ha kunnat ringa dig, inte fått träffa dig, inte berättat vad som händer i livet på 1 år och 5 månader är smärtsamt.
Det finns en sak som jag tror på benhårt i livet och det är att jag tror att allt som händer, händer av en anledning. Det kanske låter konstigt för många, men det har hjälpt mig enormt mycket genom allt detta. Det är inte mycket jag tror på, men just det kan ingen ta ifrån mig. Anledningen till allt detta vet jag inte än, men någon gång tror jag att jag kommer få veta och det lugnar mig.
Utanför fönstret fortsätter sommaren och livet, om än utan dig, men döden stannar inga klockor. Livet är här och nu och jag ska alltid försöka göra dig så stolt jag kan, i med och motgångar.
Älskar dig då, nu och föralltid älskade älskade pappsen ♥
23.57
Nästa helg är det äntligen dags för överkalix marknad, hoppas vädret håller i sig då så kan det inte bli annat än succé!
Pussnatti!